Gustaf Adolf Carlsson ( min morfars farfar ) var född i Adelöv Jönköpings Län den 6 Juli 1846. Han flyttade till Brännkyrka Stockholm ca 1871/1872,där han började jobba som slaktare.Förmodligen var det på Slakthuset som låg i Enskede.Där träffade han min morfars farmor Anna Elisabeth Svensdotter,hon kom ifrån Nor Värmlands Län.De gifte sig den 24 Januari 1874 i Stensborg Brännkyrka Stockholm. Men någongång under 1876 började han att ” vänstra ” med en annan kvinna vid namn Anna Sofia Malm som kom ifrån Hilleshög Stockholm,de gjorde så klart att äkenskapet började knaka i fogarna. Anna Elisabeth kom på honom och ställde honom mot väggen.Då rann tydligen sinnet över på Gustaf Adolf,han klådde upp Anna Elisabeth med råge.Men för det fick han tillbringa 2 månader i fängelse på våren 1877,antagligen på Långholmen.Tyvätt avskräckte det inte Gustaf Adolf att fortsätta att ha vänsterprassel med Anna Sofia Malm vilket gjorde att han blev varnad i Augusti 1880 för oenighet i äktenskapet av kyrkan.Då fick Anna Elisabeth nog och tog ut skilsmässa,hon flyttade till Nybohov Årstadal.Gustaf Adolf flyttade till Starrmyra Årstadal.Men det var bara enkla barackliknande bostäder som var dåligt isolerade så det var dragit och kallt på höstarna och vintrarna.Det gjorde att Både Gustaf Adolf och Anna Elisabeth så småningom blev sjuka i lunginflammation.Gustaf Adolf avled i sviterna av sin lunginflammation den 12 Maj 1884 endast 37 år gammal och Anna Elisabeth gick bort den 14 September 1886 i lungsot endast 38 år gammal.De lämnade 2 st söner efter sig. Nu kanske ni undrar vem som tog hand om de båda sönerna…jo,det gjorde Gustaf Adolfs ” vänsterprassel ” Anna Sofia Malm.

Jag infogar lite information om Årstadal som jag hittade på Wikipedia.

År 1860 drogs västra stambanan förbi Liljeholmen där stora verkstäder för reparation av lok och vagnar även kom att byggas. Markägarna i området såg snart fördelen med att stycka upp sina ägor för industriändamål. Fabrikerna blev fort många och dessa drog till sig arbetare vilka behövde bostäder, dessutom rådde stor bostadsbrist i Stockholm. Ägaren till Västberga gård, greven och landshövdingen Erik Sparre köpte Årsta säteri 1876. Ett år senare började han upplåta tomter för bostadsbebyggelse på gårdens ägor, närmare bestämt i sluttningen öster om järnvägen vid den sanka Årsta äng. Vid denna tidpunkt fanns bara några torp här, bl.a. Grönbrink, som var krog 1755-1849. Torpet låg vid nuvarande korsningen Södertäljevägen-Hägerstensvägen. De villkor som gavs tomtköparna var emellertid inte speciellt fördelaktiga. Tomterna uppläts nämligen endast på arrende för en tid av 50 år. Efter arrendetiden skulle tomt med bostadshus återgå till ägaren i prima skick. Hur det än var så tyckte de flesta ändå att ett halvsekel var en lång period, medellivslängden under 1870-talet var ju förhållandevis kort. Redan efter fem år hade Årstadal fyllts av hastigt byggda, eller halvfärdiga träkåkar. Den svåra bostadsbristen bidrog dock till att många av de arrendatorer som uppförde sina hus här aldrig kom att bo i dem själva. Istället delade man upp husen i lägenheter för att hyra ut till ännu mindre bemedlade människor. Snart kom många av både de bemedlade och mindre bemedlade husägarna känna sig grundlurade av greve Sparres annons om tomter vid vackert belägna sjö. Området var nämligen sankt och kom helt att sakna avlopp. År 1880 tilläts även Lijeholmens Kalkbruk (senare AB Karta & Oaxens Kalkbruk) att förlägga sin smutsiga och dammiga verksamhet i anslutning till bostadsområdet. Sparre struntade helt i de sanitära förhållandena, fastän han år 1882 blivit uppmanad av kommunalnämnden att anlägga avlopp och rännstenar i samhället, samt dränera marken. Resultatet blev snart att epidemier utbröt i med flera dödsoffer som följd, mot detta gjordes dock ingenting, istället upplät greven flera byggnadstomter på sina marker. Årsta äng, Årsta skog och Sjövik var några av dessa. År 1886 dog Erik Sparre.

Gustaf Adolf Carlsson

Allmänt Kommentera

Gustaf Adolf Carlsson ( min morfars farfar ) var född i Adelöv Jönköpings Län den 6 Juli 1846. Han flyttade till Brännkyrka Stockholm ca 1871/1872,där han började jobba som slaktare.Förmodligen var det på Slakthuset som låg i Enskede.Där träffade han min morfars farmor Anna Elisabeth Svensdotter,hon kom ifrån Nor Värmlands Län.De gifte sig den 24 Januari 1874 i Stensborg Brännkyrka Stockholm. Men någongång under 1876 började han att ” vänstra ” med en annan kvinna vid namn Anna Sofia Malm som kom ifrån Hilleshög Stockholm,de gjorde så klart att äkenskapet började knaka i fogarna. Anna Elisabeth kom på honom och ställde honom mot väggen.Då rann tydligen sinnet över på Gustaf Adolf,han klådde upp Anna Elisabeth med råge.Men för det fick han tillbringa 2 månader i fängelse på våren 1877,antagligen på Långholmen.Tyvätt avskräckte det inte Gustaf Adolf att fortsätta att ha vänsterprassel med Anna Sofia Malm vilket gjorde att han blev varnad i Augusti 1880 för oenighet i äktenskapet av kyrkan.Då fick Anna Elisabeth nog och tog ut skilsmässa,hon flyttade till Nybohov Årstadal.Gustaf Adolf flyttade till Starrmyra Årstadal.Men det var bara enkla barackliknande bostäder som var dåligt isolerade så det var dragit och kallt på höstarna och vintrarna.Det gjorde att Både Gustaf Adolf och Anna Elisabeth så småningom blev sjuka i lunginflammation.Gustaf Adolf avled i sviterna av sin lunginflammation den 12 Maj 1884 endast 37 år gammal och Anna Elisabeth gick bort den 14 September 1886 i lungsot endast 38 år gammal.De lämnade 2 st söner efter sig. Nu kanske ni undrar vem som tog hand om de båda sönerna…jo,det gjorde Gustaf Adolfs ” vänsterprassel ” Anna Sofia Malm.

Jag infogar lite information om Årstadal som jag hittade på Wikipedia.

År 1860 drogs västra stambanan förbi Liljeholmen där stora verkstäder för reparation av lok och vagnar även kom att byggas. Markägarna i området såg snart fördelen med att stycka upp sina ägor för industriändamål. Fabrikerna blev fort många och dessa drog till sig arbetare vilka behövde bostäder, dessutom rådde stor bostadsbrist i Stockholm. Ägaren till Västberga gård, greven och landshövdingen Erik Sparre köpte Årsta säteri 1876. Ett år senare började han upplåta tomter för bostadsbebyggelse på gårdens ägor, närmare bestämt i sluttningen öster om järnvägen vid den sanka Årsta äng. Vid denna tidpunkt fanns bara några torp här, bl.a. Grönbrink, som var krog 1755-1849. Torpet låg vid nuvarande korsningen Södertäljevägen-Hägerstensvägen. De villkor som gavs tomtköparna var emellertid inte speciellt fördelaktiga. Tomterna uppläts nämligen endast på arrende för en tid av 50 år. Efter arrendetiden skulle tomt med bostadshus återgå till ägaren i prima skick. Hur det än var så tyckte de flesta ändå att ett halvsekel var en lång period, medellivslängden under 1870-talet var ju förhållandevis kort. Redan efter fem år hade Årstadal fyllts av hastigt byggda, eller halvfärdiga träkåkar. Den svåra bostadsbristen bidrog dock till att många av de arrendatorer som uppförde sina hus här aldrig kom att bo i dem själva. Istället delade man upp husen i lägenheter för att hyra ut till ännu mindre bemedlade människor. Snart kom många av både de bemedlade och mindre bemedlade husägarna känna sig grundlurade av greve Sparres annons om tomter vid vackert belägna sjö. Området var nämligen sankt och kom helt att sakna avlopp. År 1880 tilläts även Lijeholmens Kalkbruk (senare AB Karta & Oaxens Kalkbruk) att förlägga sin smutsiga och dammiga verksamhet i anslutning till bostadsområdet. Sparre struntade helt i de sanitära förhållandena, fastän han år 1882 blivit uppmanad av kommunalnämnden att anlägga avlopp och rännstenar i samhället, samt dränera marken. Resultatet blev snart att epidemier utbröt i med flera dödsoffer som följd, mot detta gjordes dock ingenting, istället upplät greven flera byggnadstomter på sina marker. Årsta äng, Årsta skog och Sjövik var några av dessa. År 1886 dog Erik Sparre.